Men ändå kan jag ibland känna att jag inte riktigt har vänner. Och då börjar jag fundera på vad vänskap egentligen betyder i min ålder och hos dem som är äldre än jag.

Bekanta — människor jag har trevligt med

När jag tänker på bekanta så är det ofta personer jag har det lätt och trevligt med. Vi pratar om jobbet, familjen, serier, vardagen, livet i allmänhet och lite allt möjligt. Det är trevligt, men det är också ganska… ytligt. Jag märker att jag håller en viss distans. Inte för att jag vill, utan för att relationen liksom är byggd så.

Och det är inget fel med det. Men för mig är det är inte vad jag vill kalla vänskap, jag kallar det bekantskap.

Vänner — människor som får se lite mer av mig

När jag var yngre var vänskap något annat. Man hängde spontant och ofta, man var uppe sent, man delade allt. Det fanns tid, energi och ett helt annat sätt att leva.

Nu när man är vuxen är vänskap på ett helt annat sätt. En vän är någon jag kan:

• vara mig själv med, utan att känna att jag måste vara på ett visst sätt
• prata om känslor, inte bara det som är enkelt och ytligt
• höra av mig till när något känns jobbigt
• skratta med på riktigt, inte bara småsnacka

Det är någon som ser mig lite mer än andra gör, och som känner mig lite mer på djupet. Någon jag känner mig trygg med, även när jag inte är på topp.

Insikt: Vänskap ser annorlunda ut när man blir äldre

Det är inte längre spontana kvällar eller att ses varje dag. Det är inte att dela allt eller att ha samma livsstil. Det är mer som små trygga platser i vardagen, personer där jag kan slappna av en stund.

Och då blir frågan: Har jag kanske vänner utan att kalla dem för det?

Det kan mycket väl vara så. Ibland handlar det inte om att sakna relationer, utan bara om att vi inte har rätt ord för dem. Bekant, kollega, ex, granne… eller är det en ”vän”?

Ett enkelt sätt att känna efter

Jag brukar tänka så här:

Vem skulle jag våga vara lite mer mig själv med?

Den personen är ofta mer vän än bekant, även om vi inte ses ofta, och även om livet är fullt av jobb, barn, ansvar, återhämtning och allt det där som vuxenlivet innebär.

Vänskap i vuxen ålder är inte alltid stort och dramatiskt. Det är ofta något enkelt. En känsla av att kunna vara sig själv, utan att behöva förklara sig.

Och när jag ser på mina relationer med de ögonen… så inser jag att jag kanske inte är så ensam som jag ibland tror.

Hur ser du på saken?

Vilka personer i ditt liv känns trygga, enkla eller trevliga att vara med, även om du inte brukar kalla dem för vänner?

The post 50+ och fundering om vänskap first appeared on Klarhetsresan.

Det finns något magiskt i mötet med andra människor jag inte träffat tidigare. I en kort stund kan en främlings sätt att vara spegla en del av mig som annars ligger dold. När den andra är vänlig, ödmjuk och öppen utan att döma, får jag utrymme att vara den jag vill vara, och jag märker att jag då också blir mer vänlig, ödmjuk och öppen tillbaka. Och det är just den person jag vill vara. Det gör både mig och den andra mer värdefulla.

Mötesdynamiken som speglar mig

När ingen dömer växer mitt mod. En icke-dömande närvaro minskar rädslan för att göra fel eller visa sårbarhet. Den energi jag annars använder till att försvara mig frigörs och jag kan vara mer mig själv.

Ödmjukhet skapar tillit. När någon visar ödmjukhet behöver man inte dominera eller bevisa något. Jag vågar sänka garden och blir samtidigt mer avslappnad.

Öppenhet bjuder in till att utforska. När någon är nyfiken utan att vara påträngande, blir varje fråga en möjlighet för mig att upptäcka nya nyanser av mig själv. Jag prövar ord, känslor och perspektiv, och ser vad som känns rätt.

Hur jag blir mitt bästa jag i mötet med andra

• Jag är närvarande.
  Jag ger min fulla uppmärksamhet och lyssnar utan att planera svar.
• Jag speglar tillbaka.
  Jag bekräftar vad jag hör: ”Jag hör att det var svårt för dig” eller ”Det låter som att du blev glad”. Det skapar värde för den andra och stärker min egen empati.
• Jag visar ödmjukhet.
  Jag delar det jag inte vet eller det jag lär mig i stunden. Det gör mig mänsklig och inbjuder till ömsesidighet.
• Jag undviker att döma.
  Jag håller tillbaka snabba tolkningar och frågar istället: ”Hur kändes det?” eller ”Vad menar du när du säger så?”
• Jag bekräftar den andres värde.
  Ett enkelt ”Tack, det var snällt av dig” får både mig och den andra att känna sig sedda.

Avslutning och uppmuntran till dig

Möten med andra är inte bara sociala utbyten, de är även speglar. När jag möter vänlighet, ödmjukhet och öppenhet i en annan människa får jag tillåtelse att vara samma person tillbaka. Det gör både den andra och mig själv mer värdefulla.

Uppmuntran till dig: Våga möta nya människor med öppenhet, nyfikenhet och intresse. Låt deras goda sidor spegla fram delar av dig som du kanske inte visste fanns. På så sätt kan du hitta dig själv i möten med andra.

The post Att lära känna sig själv genom mötet med andra first appeared on Klarhetsresan.

Jag bestämde mig för att ta det lugnt och inte stressa in i något nytt förhållande. Istället ville jag fokusera på mig själv, inte fylla några tomrum eller tappa bort mig i någon annans behov. Jag ville stanna upp, lyssna inåt och låta allt få mogna i sin egen takt. Det blev viktigt för mig att leva mer i linje med mina egna värderingar och det som verkligen betyder något för mig, snarare än att bara följa förväntningar eller jaga det som går snabbast. Jag ville hitta en riktning som känns rätt för mig.

Att gå isär var tufft, men det gav mig också en chans att växa. Smärtan öppnade upp för en ny sorts klarhet, där jag kunde se vad som verkligen betyder något för mig. Jag började förstå mina egna mönster bättre och släppa taget om roller som inte längre passade mig. När jag lever mer i linje med mina värderingar känner jag mig starkare och vågar lyssna på mitt hjärta på ett sätt jag inte gjort förut.

Jag skyndar mig inte längre. Istället låter jag livet landa och min riktning växa fram inifrån, styrd av mina värderingar. Detta är inte ensamhet, det är ett medvetet val att leva mer äkta, närvarande och i linje med den jag strävar efter att vara.

Just nu ser jag med spänning fram emot framtiden och är nyfiken på vad den har att erbjuda. 

The post När två blir en, återvänder jag till mina värderingar. first appeared on Klarhetsresan.