Det finns stunder i livet som inte bara passerar. De stannar kvar. De formar något i oss. För mig har meningsfullhet aldrig varit en teori eller en idé. Den har alltid kommit i ögonblick, små, skarpa punkter i tiden där jag plötsligt känner: “Det här betyder något.”
Ett av de starkaste ögonblicken kom när jag blev pappa för första gången. Det var natt på BB. På grund av komplikationer blev jag ensam med min son Ludvig i ett eget rum. Jag var trött efter en lång och intensiv dag, men samtidigt helt vaken. Han låg bredvid mig i sängen, så liten, så beroende av mig. Och där hände något…
Jag kände ett ansvar som gick djupare än något jag tidigare upplevt.
Tankarna om vår framtid, om vem jag ville vara för honom, om vad han skulle behöva av mig, allt det väckte en stark känsla av meningsfullhet. Jag låg vaken hela natten och bara tittade på honom. Det var som om tiden stod stilla och något i mig föll på plats.
Och den känslan har återkommit många gånger sedan dess.
När Oskar föddes. När Hugo föddes. Tre söner, tre olika personligheter, tre olika sätt att visa mig vad som är viktigt. Var och en av dem har gett mig stunder där jag känt samma sak: ansvar och närvaro. Stunder där jag blir mer i kontakt med några av mina värderingar: omtanke, äkthet, trygghet.
Men meningsfullhet finns inte bara i stora livshändelser.
Den finns också i vardagen. Som när jag coachar en kollega som behöver stöd. När jag får hjälpa honom att se sitt eget värde, känna sig inkluderad, känna sig viktig. Det är samma känsla där också: ansvar som väcker närvaro. När jag får bidra med min erfarenhet, min kompetens, min omtanke… ja, då blir jag mer mig själv.
Jag har insett att meningsfullhet för mig nästan alltid tänds i stunder där någon behöver mig. När jag får vara en trygg punkt. När jag får skapa klarhet. När jag får ge något som är viktigt.
Och framåt…
Det jag längtar efter är att meningsfullheten ska fortsätta ge mig riktning och glädje. Att jag får fortsätta vara den som står nära, den som lyssnar, den som bär när det behövs. Att jag får fortsätta vara en varm och lugn plats för dem jag möter, mina barn, mina närmaste, mina kollegor, människorna i mitt liv.
Meningsfullhet är inte alltid något man hittar. Ibland är det något som hittar oss. I ögonblick där vi plötsligt känner:
“Här är jag. Det här är viktigt. Det här är jag menad att göra.”