Självkritik och lugnande tankar
Jag märker att jag ofta är självkritisk. Mina tankar hamnar lätt i funderingar kring hur andra uppfattar mig. Om jag verkar konstig, säger fel saker, om andra tycker att jag är annorlunda på något sätt.
Egentligen tror jag att det handlar om en rädsla för att inte passa in. Att bli dömd eller få etiketter satta på sig.
Jag jobbar på att bry mig mindre om vad andra tycker. Men om jag ska vara ärlig så är det skitsvårt för att tala klarspråk. Det är inte bara något man bestämmer sig för en dag och sedan är man aldrig självkritisk igen… så enkelt är det inte!
Häromdagen fick jag en tanke som stannade kvar. Och den fick mig att reflektera och även till att skriva detta inlägg.
Jag tänkte att om det finns minst en människa som tycker om mig för den jag är, utan att döma mig eller försöka göra om mig, ja… då blir jag faktiskt glad. Inte tio personer, inte hundra… EN person!
Någon som kan se mig precis som jag är och ändå tycka att jag duger. När jag tänkte så blev något lite lugnare inom mig. Men sedan kom en annan tanke. Tänk om den personen också kan vara jag.
För om jag hela tiden letar efter acceptans från andra, men glömmer att ge den till mig själv, då kommer det nog alltid att kännas som att något saknas och självkritiken kommer finnas kvar.
Jag tror inte att målet är att sluta bry sig om vad andra tycker. Vi människor behöver varandra. Vi vill känna tillhörighet och bli omtyckta. Men kanske behöver jag bli en av de människor som tycker om mig själv allra mest. En av de människor som inte dömer mig så hårt. En av de människor som ser mina egenheter och tänker: ”Ja, det där är också en del av mig.”
Kanske är det den viktigaste relationen jag har. För människor kommer och går genom mitt liv, det har det alltid gjort, men jag kommer att leva med mig själv varje dag.
Så min tanke jag ska bära med mig, och påminna mig själv om är:
”Det räcker att minst en människa tycker om mig för den jag är. Och det kan vara jag.”
Det är en enkel mening. Men för mig känns den viktig.
Reflektionsfråga: Hur skulle ditt liv förändras om du började behandla dig själv med samma värme och acceptans som du önskar få från andra?